Nu sticker vi

God dag !!

Jag har spelat lite Civ VI, men Pedro jävlades med mig nu igen; förstörde min vikingaflotta som var på väg att ta över Makedonien, och så denouncments från de andra ledarna hela tiden. Sånt där är bara käbbel, det orkar jag inte med. Sedan spelade jag Overwatch och bara för att jag är Mercy så tror dom att jag ska heala dom hela tiden!! Om dom så gärna vill bli healade kan dom väl bli healers själva istället för att fara runt med däcket. En del människor alltså!

Nu ska vi åka och hälsa på Farsan och Tina det kommer att regna säger dom, men det är bra för då brukar det åtminstonde inte vara så mycket pollen.

Fast först: Lördagskrysset, Läkerol, simskola och dans !

Här är en bild på mig själv då jag ritar av mig själv nu igen.

Jag trodde aldrig att jag skulle sakna att komma hem varje dag efter jobbet till en matta med kattskit på.

Det är tomt utan kissen. Varje gång då jag kommer hem efter jobbet så kollar jag om hon  lämnat en ”present” på mattan åt oss eller inte, men så kommer jag på att hon är ju död.

Hon blev i alla fall gammal, fjorton år eller nåt, och sjuk med matsmältningsbesvär, nästan inga tänder kvar och jättemycket kattcancer, och så är jag ju allergisk mot katter med, men jag önskar ändå att hon fanns kvar.

Jag trodde aldrig att jag skulle sakna att komma hem varje dag efter jobbet till en matta med kattskit på.

Men livet går vidare för oss som finns kvar och  man får göra det bästa av det man har (idag tillexempel så käkate vi popcorn).

Lillen kollar i mobilen samtidigt som hon kollar på lugn i stormen. Till vänster har dörren inklusive dörröppning och så vidare krympt och tycks föreställa en arg gubbe.

vi såg en rymd- och/eller tids-resenär i dag på Skeppsbron (troligtvis).

I bland, som till exempel i dag då vi skulle ta båten till skansen, så träffar man på personer som inte riktigt ser ut att passa in, och då börjar jag ofta misstänka en av följande tre saker: Antingen tror man att det är en tidsresenär på besök, eller en infiltratör från rymden, som i tredje klotet från solen, eller slutligen en kombination av de båda.

Då har man bläddrat igenom någon databas över människorna här på jorden och försöker hitta den närmaste appromixationen av samtida kläder man kan, och så gör man ett  försök.

Han vi såg i dag hade till exempel kragen uppfälld på en märklig militärkavaj och en stor hatt på sig. Hattar funkar i alla tider tänkte han säkert, och tillsammans med kragen hjälper den till att dölja eventuella ansiktsdrag som på en gång skulle avslöja en utomjording. Som kronan på verket också ett par märkliga jeans nedstoppade i ett par strumpor i sin tur nedstoppade i ett par rymdkängor, precis som på bilden här nedanför:

En tidsresenär på specialuppdrag, eller är det kanske en infiltratör från rymden? Han vandrar i alla fall med trygga steg och mot ett okänt mål fram på skeppsbron.

Det är många subtila saker som kan avslöja en tids/rymd-resenär, tänk bara på fruktskålen i en sådan persons hem, eller jag brukar i allafall tänka följande då jag är på mataffären: Bara en sådan sak som att välja frukt måste vara väldigt svårt om man kommer från en annan tid men framför allt om man kommer från rymden, för fyller man fruktskålen med fel frukter så blir man avslöjad på en gång.

Man måste inte ens råka lägga grönsaker i frukskålen (typ lök) för att det ska bli fel. Tänk er till exempel en frukskål med grapefrukt, citron och kanske några lime, det skulle vara en sk. ”dead giveaway”. För en utomljording kanske sura smaker smakar bättre och en utomjording som åt citroner i stället för apelsiner, det skulle på en gång väcka uppmärksamhet och reser man från exempelvis 1500-talet (även om det väl är troligare att man reser bakåt i tiden än tvärt om (och att de första tidsresenärerna  som reser framåt i tiden är från en tid efter det att tidsmaskiner är uppfunna, (även om man genom trolldom kan tänkas färdas fram i tiden som i visitörerna)), men, iallafall om vi leker med tanken), så kanske man skulle göra samma misstag som Gustav Vasas döttrar sägs ha gjort, och äta apelsiner, fast med skalet på.

Därför tror jag att en utomjording eller en tidsresenär som vill passa in gör bäst i att liera sig med någon samtidsmänniska som kan guida en genom alla små subtila saker som annars skulle riskera röja ens hemliga identitet och därmed förstöra eventuella uppdrag eller dylikt som en rymd- eller tidsresenär kan tänkas ha företagit sig.

 

Det är en tung dag för konsten

Tidigare i veckan när jag gick och tog en kebabrulle kunde jag på väg till pizzerian beskåda den jättelika penisen som är uppmålad på fasaden i kronobergsväggen: ”fuck the world”, som är målad i läckra färger och som stärker unga tjejer:

– Unga tjejer som passerade kände sig väldigt stärkta av vad de såg, säger hon.

Den får tyvärr inte vara kvar.

Det är synd om alla unga tjejer som inte längre kommer att få känna sig väldigt starkta när de knatar fram och tillbaka på Fleminggatan, men framförallt är det synd om konsten.

Tur att de där nakna gubbarna i tunnelbanan i alla fall fått vara kvar ett  tag till, för annars hade det blivit helt absurt.

Dom stärker mig väldigt mycket.

Torsdagen verkar ha varit en väldigt bra dag för alla inblandade

I torsdags på väg till pizzerian fick vi syn på en väldigt liten ekorre med ett väldigt stort äpple som den satt och snaskade på i ett träd. Den såg väldigt nöjd ut.

I torsdags på väg hem från pizzerian med varsin kebabrulle fick vi syn på en stor man med skäggstub med en liten hashpipa som han satt och snaskade på på en parkbänk inte långt ifrån trädet där vi såg ekorren tidigare. Han såg väldigt nöjd ut han med.

Väl hemma och efter att ha ätit upp kebabrullarna blev också vi väldigt nöjda.

Det var kort sakt en väldigt bra dag.

Glad påsk

Idag har jag följt Edward Bloms råd och tagit varje chans jag kan och bara njutit! Tyvärr har jojjo inte kunnat göra det, eftersom hon har varit sjuk, men å andra sidan är det äntligen vår och jag läste någonstans en varning till alla allergiker att sedan en månad uppdämd pollen lurar bakom hörnet på grund av den extrainsatta vintermånaden, men den striden tar jag när den kommer.

Man får ta det goda med det onda.

Jag och Lillen var hos Mommo på påskmiddag, och Lillill blev först förbannad på oss för att vi inte sagt åt henne i förväg att inte också jojjo skulle komma, men jag tycker hon ska vara glad i stället åt att jag o Lillen ändå dök upp, och att hon ska ta varje chans som finns o bara njuta av vårt sällskap.

Och så blev det.

Hos mommo finns någonting man inte ser varje dag det är nämligen en tjocktv som visar chiuauan i beverley hills. Det finns rikliga mängder kaffe på bordet, och skalet från ett påskägg ligger bredvid en påse påskgodis. Lägg även märke till den stora vävmaskinen som håller på att skapa upp en trasmatta och baba som sitter på en fotpall och tittar fokuserat in i kameran.

Så vi har kollat på en Chiuaua i Beverley Hills, för den har mommo på DVD och jag kanske har sett den en två, tre gånger och det är verkligen fascinerande hur mycket tid och energi som måste gått åt till att träna alla hundarna som är med som skådespelare, och sedan plocka in Drew Berrymore, och resultatet blir ändå en rätt dålig film. Lite som den mat man äter med råvaror som fraktats kors och tvärs från världens alla hörn och packats om och så vidare för att sedan åka rakt ner i soptunnan bara för att den till exempel var lite brun i ena hörnet.

Jag tänker att det är en sannerligen märklig värld vi lever i men jag är ändå glad att jag får vara med, och jag tänker ta varje chans som finns att bara njuta.

 

Arbetsintervjuer är jobbigt nu för tiden, tacka vet jag tvättstugan!

Idag har varit en skapligt bra dag: Jag har tackat nej till några arbetserbjudanden och har kommit fram till att jag inte längre tycker att det är så roligt att gå på intervjuer, för det slutar antingen med att man säger upp sig från sitt gamla jobb, eller måste förklara varför man inte är intresserad av det nya, och alltid gör man någon besviken. (För att inte tala om de gånger de man intervjuas av hör av sig för att berätta att det är dom som inte är intresserade (som tur är händer det inte särskilt ofta, men risken finns där.)!)

Jag brukade alltid tycka det var så trevligt att gå på anställningsintervjuer, för man får först en kopp kaffe och skaka hand, sedan får man dessutom sitta och prata om sig själv i flera timmar, och alla är intresserade och ställer luriga frågor om ens svaga eller starka sidor och så vidare, och mina svar brukar alltid överraska alla, även mig själv.

Tacka vet jag då att smita ner i tvättstugan med ett stort glas vin  och lyssna på Sista mannen på jorden.

Det är härligt att tvätta, det luktar så gott och kläderna blir så varma och torra och handdukarna så mjuka! Man kan vika dem och sedan sudda bort allt ludd från filtrena i torktumlaren.

Det är livet.

 

 

Vi har ritstund. Jag ritar denna teckningen som syns på bilden här, och som föreställer själva ritstudnen. Det är en sorts bluetooth radio som står på bordet som har förvånandsvärt bra ljud för att vara så liten, ett pennskrin, några bruna bananer som kostade endast tolv kronor kilot, en vattenflaska, några färgpennor och en laddare för iphone5+. I fönstret ligger det stenar som vi har målat och klistrat ögon och glitter på. Se bara på den röda så kallade blodstenen (längst till vänster på bilden), den är min favorit.

Sekretessfilter

Idag bad jag chefens chef om ett sekretessfilter. Vet ni vad det är för någonting? Det är en grå hinna man fäster på skärmen så den bara blir synlig i vissa vinklar på vissa avstånd. Tanken är att vad som visas på skärmen bara blir synligt för personen som sitter direkt framför datorn och ingen kan tjuvkika.

3M säger det bäst:

Håll inloggningsuppgifter, löneinformation och andra känsliga uppgifter privata med 3M:s integritetsprodukter. Innovativ teknik från 3M förhindrar att visuella hackers tittar på din skärm, medan bilden för de rätta användarna är tydlig och klar.

Skapligt.

Jo jag sa i alla fall  att jag behövde en sekretessfilter för jag tycker det är så jobbigt att kolla på facebook i min nya grupp, jag vill ju gärna att de ska tro att jag arbetar…

MÅNDAG

Hej bloggen! I dag har jag jobbat hemma för att lillen var sjuk i helgen.

Och så har jag fixat lomper med.

Och så har vi ritat.

 

I dag var jag hemma och jobbade eftersom lillen potentiellt var sjuk. Här är efter att vi tagit en mindre ritpaus från jobbet respektive sjukdommen. Lillen skapade en fjäril som vi klippte ut med saxen som ligger på bordet bredvid själva fjärilen, några olika sorters pennor, en liten ficklampa, mina hörlurar, en gammal banan från frukosten som hunnit bli brun sedan dess, en vattenflaska med påskmust och min segerbägare som jag köpte på Olde Hansa, också den med julmust i. Med på bilden är mina två mobiltelefoner (jag kan använda den ena för att hitta den andra och vice versa), och min dator som för tillfället är i viloläge. Bredvid datorn är kissen, som även hon är försatt i viloläge för tillfället, och ligger som vanligt på soffkudden och tar igen sig.

Hmmm

Det bästa med riskakor är att om man låtsas man är en robot så kan man även låtsas att riskakan är en bit frigolit och att man är en robot som äter frigolit, som en återvinningsrobot eller nåt.

Man kan förstås låtsas att man är en vanlig människa som äter frigolit med, men vore inte det lite knäppt?