Det började på måndagen: jag vaknade med en ännu större ”hemskhet i mitt bröst” än vanligt, den satt kvar hela vägen till jobbet och sedan, efter att jag konstaterat jag var för sjuk för att jobba, hela vägen hem.
Det övriga i Kjell Höglunds text till ”man vänjer sig” är främmande för mig men inte hemskheten.
Och så började jag läsa Sacrament av Clive Barker. Den är kanonbra och har ett öppningscitat jag verkligen gillade, kolla:
“I am a man, and men are animals who tell stories. This is a gift from God, who spoke our species into being, but left the end of our story untold. That mystery is troubling to us. How could it be otherwise? Without the final part, we think, how are we to make sense of all that went before: which is to say, our lives?
So we make stories of our own, in fevered and envious imitation of our Maker, hoping that we’ll tell, by chance, what God left untold. And finishing our tale, come to understand why we were born.”
― Clive Barker, Sacrament
Skapligt.
Och så kollade jag på Life of Brian (igen) i dag eftersom jag fortfarande är sjuk. Den är skapligt rolig.