En lång helg i Oslo med Lillill

Vi är på väg hem. Tåget swishar ljudlöst fram igenom de Norska snöklädda skogarna och fälten,  och erbjuder därmed en skarp kontrast mot de skrålande Norska, i illasittande kläder klädda ungdomarna inuti: Först och främst några unga tjejer som lite halvhjärtat försöker dra igång en feministisk kampsång i tågsalongen, nånting med orden ”we will not be subdued”, ända tills någon längre bak i kupén hyssjar på dem och de blir subduade trots allt, och slutar sjunga för att i stället skratta högljutt, tillgjort och sedan kackla, sitta tre på två stolar, ligga med benen på varandra och kackla lite till.

Fan vilket liv de för.

Jag har aldrig haft mycket till övers för ungdomar. Inte ens då jag själv var ungdom.

I synnerhet inte då.

I alla fall: Vi har hälsat på Lillill och överlämnat gåvor till hennes födelsedag. (Precis som de tre vise männen). Vi har åkt skridskor, gått på mega coop och på Outland. Det är himla trevligt på outland. Jag köpte Tigerman med Nick Harkaway, den är kanon. Jag gillade The Gone-AwayWorld men inte Angelmaker som kom efter så naturligtvis tvekade jag först men det hade jag inte alls behövt, men skulle jag kunnat veta det?

Kvällen håller på där ute utanför fönstret, och inne kollar vi på Norska farmen på ipaden, Lillill messar och Lillen vilar på Lillills ben och spelar något mobilspel, och kolla vem som gömmer sig bakom gardinen, det är babba, Lillills katt. Allt det här är i oslo.

Nu är det slut på Norge och tåget har för länge sedan passerat gränsen mot Sverige och snart kanske det finns sammanhängande täckning tillräckligt för att jag ska våga mig ut och köra lite Hearthstone.

Jag gillar inte ungdomar, men jag gillar att åka tāg.

Man får ta det onda med det goda.

I alla fall: Med oss i lasten har vi en hel del lomper (the tortillas of Norway) vi köpt med oss, då de inte finns att köpa i Sverige:

Lompe/lefse

Sverige har ikke noe som kan sidestilles med lomper eller lefser. Når man spiser pølser, er det bare pølsebrød man kan velge. Det vil si, man velger ikke pølsebrød, det blir brød automatisk. Det nermeste svenskene kommer lomper og lefser er ”tunnbrød” som enten er som et tynt knekkebrød (hardt tunnbrød) eller som en veldig tjukk lefse (mykt tunnbrød), og da brukes det i steden for brødskiver.

Senare, på helgen som kommer, hälsar morsan på, och hon kommer att smälla av då vi bjuder på lomper, för de består till ca 83% av potatis och det är det bästa hon vet (efter mig).

 

Ett svar på “En lång helg i Oslo med Lillill”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.