Min nya telefon är riktigt skum

Jag har ännu inte vant mig vid min nya telefon: den skickar ”friend requests” på Facebook till folk jag inte riktigt känner och stänger själv av väckarklockan efter 20 minuter, och menar att ”larmet lämnades utan åtgärd”.

Undrar om min telefon vill hjälpa mig att få ett bättre liv?

Detta är en årskrönika

Nu är 2018 slut och kommer aldrig mer tillbaka. Det hade varit nice att spola tillbaks tiden och köra 2018 en gång till från början, men det går ju inte. Man får vänta tills dom uppfinner en tidsmaskin innan man kan uppleva 2018 igen och det är inte mer med det.

Så istället blickar vi framåt. Det ska bli spännande att se vad 2019 har i sitt sköte. Kanske blir det ett bra år, kanske blir det dåligt. Troligtvis båda både samtidigt och växelvis. En sak vet jag iallafall, att man måste kämpa. Är det för tungt får man skicka i en lägre växel men man stannar inte. Man kämpar.

Man måste ju det.

Japp och nu kommer jag inte på nåt mer att skriva men det ska bli spännande att ställa sig på vågen.

xoxo

Pippi på de sju haven

Idag kollade vi Pippiteater som jag sa att vi skulle göra. Eller ja det var själva verket i går eftersom det är nästa dag nu. I alla fall var det som vanligt bland massa fint folk med såna mjuka myströjor med kragen från skjortan som sticker upp på karlarna och damerna var klädda i vackra dräkter. (Barnen såg ut som vanligt i högre omfattning). Och jag som passar in perfekt bland fint folk, jag kände mig som fisken i vattnet. Och naturligtvis var det en alla tiders teater: Dom sjöng så vackert och spelade så bra och dansade så fint att publiken satt som förhäxade. Varje år när jag sitter där och kollar blir jag förbannad på svenska Akademien som inte gett Astrid Lindgren Nobelpriset i litteratur en enda gång fast hon är bäst. Dom borde kunna lösa ner svenska Akademien och ge Astrid Lindgren Nobelpriset i litteratur postumt varje år ett bra tag framöver, tycker jag.

Geh

Hej I dag ska vi kolla på Pippi Långstrump på teater det blir nog skapligt bra. Annars har jag ingenting att rapportera.

Men. Men snart kommer en våg av inspiration att träffa mig och då kommer jag skriva väldigt mycket bra grejer här, kanske rent av bland det bästa jag någonson skrivit, men just nu råder torka i skallen, så att säga, men så kan det ju vara i bland (tydligen).

Håll till godo

Inget nytt

Inget nytt här hänt sedan förra gången men snart är det jullov och julafton och nyår och nyval, så även om det är lungt just nu så kommer det snart att bli full rulle och jag ligger lite efter med julklapparna för jag har ju bara fixat några enstaka hittills och dom är till mig själv, så jag får smitta ner till Västermalmsgallerian i morgon på lunchen eller nåt, och kanske ta en sväng till Kjell & company med, för att köpa några power banks för det behöver alla.

Pepparkakor ✔ och Luktsinnet återställt ✔

Yo! I helgen hade vi pepparkaksbak, eftersom… du vet… första advent och sådär. Narurligtvis gick jag och fixade pepparkaksdegen på Thelins eftersom jag är precis som Edward Blom och bara njuter och njuter mest hela tiden, och naturligtvis lade Lillen och hennes polare en gelébjörn i mitten på varje pepparkaksgubbe innan vi skickade in den i ugnen och naturligtvis blev det helt fuck: gubbarna såg ut som om en såndär minialien, som en såndär ”facehugger” i ”Alien”- filmerna ni vet planterar i magen på folk, det såg precis som om en sådan brustit ut ur varje pepparkaka och kvar enbart lämnat ett slimefyllt hål. (Kolla på den bifogade bilden:)

pepparkaka_special
kolla in denna bild.

En annan höjdare är att denna dag, tisdagen den fjärde december, fick jag tillbaka mitt luktsinne som tydligen varit borta sedan min långa svåra förkylning. Jag märkte det på tunnelbanan; alla luktade illa. Det var som när alverna besökte ”dun Deverry” i (i Deverry Cycle) och blev överväldigade av stanken från alla människorna. De är ju ett naturfolk som lever som nomader och smackar upp sina speciella tält i skogen och/eller sover under bar himmel, eller som Grenouille i das Parfum. Ni vet… Sedan upptäckte jag tyvärr och som tur var att jag också luktade illa eftersom jag vanligtvis bara brukar duscha efter träningen, och då brukar det bli en fyra fem gånger i veckan, men nu när jag varit sjuk har jag ingen aning om när jag duschade senast.

Kolla in den här konstiga drömmen

Jag kom på nåt att skriva om förut men nu har jag glömt vad det var så i stället berättar jag om den här drömmen jag hade i natt:

Jag var på väg för att se damerna tävling i friidrott. Dom sprang mot ett tempel eller ett slott eller dylikt som låg i bergen. Man kunde inte se själva tävlingen i templet för arenan skymdes av en lång mur och fäst i taket löpanes parallellt satt en liknande mur eller vägg, så att dom bara visade en tunn strimma i mitten.

Jag gick in i templet och det fanns liksom inget golv, men två spiraltrappor av sten eller marmor ledde rakt ner i ett svart mörker. I taket hängde en stor pendel av brons. Jag hoppade upp och svingade mig i pendeln (för det fanns ju inget golv), och jag visste att det var ett spel eller en tävling eller en dröm eller nåt, för om jag släppte skulle jag landa på fast mark. Och det skulle bli ljust, Så tillslut släppte jag taget och föll och föll men jag slutade aldrig falla, för jag hade fel, så jag föll ner i mörkret och allt var svart och jag var livrädd för att jag visste att nu skulle jag säkert dö.

Sen vaknade jag som tur är, så jag hade iallafall lite rätt.

Det var bättre förr

Oj! Det som är skumt ändå är just det hur bra man har det egentligen: livets alla godsaker och jag behöver inte ens lämna Kungsholmen! Det finns tacos på Konsum. Och snask och sånt. Cavan finns på Fridhemsplans sk. Systembolag. Det är inget annat än ett rent mirakel. Otroligt. Vi har det bättre än Gustav Wasa. Han kunde inte drömma om en sådan rikedom, Han tyckte ju att apelsiner var något märkvärdigt, men jag kan äta apelsiner varje dag i hela året. Och så hade han ont i tänderna med och det var nog inte så kul att gå till doktorn på hans tid man blev nog åderlåten och amputerad för minsta lilla, och så gick dom till smeden för att dra ut tänderna med en gammal rostig hovtång också. Precis som farfarn i barna i Bullerbyn blev då han var barn, och from Lina i Emil i Lönneberga tre hundra år senare.

Håhåjaja

Annars har jag inget nytt att snacka om.

Godis och medicin usw

I går skulle vi gå på apoteket för att fixa lite medicin åt liten och då var den gratis så jojo så till mig att det är tack vare sossarna (för att retas). Det vet jag inte om det stämmer eller ej svarade jag då, och tillade att det iallafall är tack vare moderaterna (eller alliansen) man kan köpa godis där för det kan man: Babblarnas mästerliga jätteäckliga godis som jag inte fattar hur föräldrarna kan vara så känslokalla att de köper åt sina barn när varenda marbutik och kiosk bågnar av riktigt snask som verkligen är gott och dessutom billigare. ”Nyttigt godis” far under falsk flagg, är en oxymoron och ett skämt och ett stolpskott: Poängen med godis är att det är gott och det är allt jag har att säga om saken. (Vill man ha gott och nyttigt kan man äta frukt)

Sen vill jag även ta tillfället i akt och dela detta citat av Clive Barker som jag brukar tänka på lite titt som tätt:

We each die countless little deaths on our way to the last. We die out of shame as humiliation. We perish from despair. And, of course, we die for love.

Clive Barker, Absolute Midnight (Abarat, #3)