Knäckebröd

Precis som utlovats kommar härmed en bild på knäckebrödet (för sviker sitt löfte gör inte en karl)

Och samt att detta är inte olja det är akryl (jag är säker ännu bättre på oljemålning).

Och samt att jag har slagit bort toppen på ena lilltån då jag var på muggen härom natten. Det ska bli intressant att se om det växer ut en ny

Knäclebröd (i skål)

🌭🌭Kort statusuppdatering 🌭🌭🌭

Nu har jag börjat min konstnärsbana som oljemålare, och arbetar flitigt med mitt första alster ”knäckebröd” som jag snart kommer att visa på denna bloggen, så nu finns det definitivt en anledning att komma tillbaka hit och kika eller hur. Tillägga vill jag även att hade jag börjat med oljemålning tidigare, då hade mitt liv definitivt sett annorlunda ut än det gör idag, eftersom jag verkar vara en riktig naturbegåvning.

Sen var det någonting roligt jag tänkte på härom dagen, det var någonting riktigt bra men tyvärr har jag glömt bort vad det var för någonting.

GLAD P{SK!

God afton! eller snarare rättare sagt god Påskafton på er alla fans!

Jag har inte ritat någonting, jag testade men det blef fult, så får sänka ribban lite innan jag försöker igen. Däremot har jag kommit på flera bokidéer som jag tänkte ge till min kompis Alexander, eftersom det är filosofiska bokidéer, och han är ju filosof. Jag tänker mig en sorts Sofies Värld, fast mer skönlitteratur än skolbok :

  1. En robot, det är en hushållsrobot, utvecklar starka känslor för sina ägare och vill beskydda dem till varje pris, men vet inte om det är av egen fri vilja, eller om den bara handlar inom ramarna för sin programmering. (här kan man dra paralleller till alla ungdomars största fundering om huruvida det finns en fri vilja osv, eller om i själva verket man kan räkna ut allting med matematiska formler och algoritmer, eller om det går att räkna ut men bara Gud är så kompetent så då kanske det är en ”moot point”), så kan man krydda upp handlingen lite med att känslorna (är det känslor) från roboten inte är besvarade av ägarna, och det blir någon sorts svår levnadsångest som drabbar roboten, (i den mån han (den) nu lever).
  2. Bokidé nummer två är orginell på så vis att den handlar om en jästsvamp som bor i en jästtärning på ICA Maxi Lindhagen. Där sitter svampen försjunken i egna tankar (och filosoferar eftersom det är en filosofisk bok: jästsvampen undrar vad som är meningen med livet och sådana saker) helt omedveten om alla människorna med kundvagnar som susar runt (som himlakroppar och jästtärningen är en sorts måne eller nåt) dagarna i ända; fortfarande omedveten om att någon plötsligt köper hem jästtärningen, stoppar den i kylen, och sedan kommer en metamorfos när jästtärningen smulas ner i sånt där man gör då man bakar, det är väl ljummet vatten salt och socker och smör och sådant, och sedan mjöl och in i ugnen där det blir en pain riche eller en baguette eller dylikt. Själva grejen med denna boken är att brödet inte ens är slutet, sedan kanske någon matar fåglarna med brödet, eller annars om Alexander är på dåligt humör då han skriver, då kan han skriva att någon tog hela pain richen och kastade den med våldsam kraft rakt ner i sotunnan. Det hade varit ett dråpligt slut.

Det var allt jag valde att skriva om bokidéerna just nu, och jag vill också meddela att vi skall snart åka till mommo för att äta en påskmiddag.

Jag är i fjällen och åker längdskidor det överraskar mig genom att vara kul. Nu kollar vi på Hannah Montana men det tycker lillen är skittråkigt så vi får ju se hur länge vi kollar. Det verkar vara rena rama mupp-programmet. Jag har inte med mig några pennor för jag har slut på svart och jag väntar på att min Mojo ska komma tillbaka men det får man vänta länge på. Mormor alltså gammelfarmor har bytt plats på TV-rummet och rummet där man äter mat och på kuppen har hon vänt vargkoppen så han står och stirrar in i väggen istället för att från hedersplatsen mitt på middagsbordet blicka ut i rummet men jag sade ingenting för jag bryr mig inte om den saken egentligen. Nu ska jag känna på potatisgratängen så kan inte skriva mer

Ny Stil

Hej jag har klipp bort nästan allt hår på skallen och rakat skägget. Man kan säga att jag har gått från att se ut som en mäktig viking till att se ut som Barbapapa.

Kivra är inte särskilt kul men Bachelor är ett bra program

Med kivra får man även kvarskatten i mars, men det skryter dom inte med i reklamen. Men så är det.

Apropå det så börjar det bli lite svårt för Nick att välja partner; det är bara fyra tjejer kvar och i det här avsnittet får han träffa deras familjer på ett korsförhör:. Han hinner inte äta maten för han bombarderas med tuffa frågor och såna saker, ”why Sophie”, ”Do you have the same connection with all the girls”, men han tar det coolt, och svarar ibland undvikande, ibland diplomatisk. Dom vill förstås alla bra hur invested Han är, men han är svår att läsa, hur mycket de än lirkar och frågar så vill han inte säga vem han tänker välja. Så är det.

Om ni måste välja: antingen installera ”kivra” eller kolla på Bachelor Australia, så välj Bachelor.

Bachelor Australia, great, men klockan är 00:18 och då borde man egentligen sova?! (I graven får man vila)

Ööh jag har inte haft nåt att skriva om för jag har varit upptagen med att flytta och nu kollar vi på Bachelor Australia och vissa av tjejerna är fruktansvärt elaka människor, det fula väller ut ur dem från insidan via munnen och ögonen och kroppsspråket. Det är de fula tankarna som inte längre ryms i skallarna på dem som väller ut och färgar av sig på utsidan. Det är vämjeligt. Nu kollar jag för jag hoppas att bachelorn Nick ska skicka hem någon av de allra fulare tjejerna för det såg jag på teasern, men först så ska han på en singeldate med en av tjejerna, Brook. De ska beskriva varandra för en konstnär och konstnären ska rita bara efter deras beskrivningar.

Kul.

Min nya telefon är riktigt skum

Jag har ännu inte vant mig vid min nya telefon: den skickar ”friend requests” på Facebook till folk jag inte riktigt känner och stänger själv av väckarklockan efter 20 minuter, och menar att ”larmet lämnades utan åtgärd”.

Undrar om min telefon vill hjälpa mig att få ett bättre liv?

Detta är en årskrönika

Nu är 2018 slut och kommer aldrig mer tillbaka. Det hade varit nice att spola tillbaks tiden och köra 2018 en gång till från början, men det går ju inte. Man får vänta tills dom uppfinner en tidsmaskin innan man kan uppleva 2018 igen och det är inte mer med det.

Så istället blickar vi framåt. Det ska bli spännande att se vad 2019 har i sitt sköte. Kanske blir det ett bra år, kanske blir det dåligt. Troligtvis båda både samtidigt och växelvis. En sak vet jag iallafall, att man måste kämpa. Är det för tungt får man skicka i en lägre växel men man stannar inte. Man kämpar.

Man måste ju det.

Japp och nu kommer jag inte på nåt mer att skriva men det ska bli spännande att ställa sig på vågen.

xoxo